Hemkommen från USA för en vecka sedan och jetlaggen har äntligen lämnat min kropp (eller vad säger man?). Hursomhelst är jag inte LIKA trött längre. USA var över förväntan och vid sidan av alla vardagliga intryck och upplevelser ett bra ställe att träna på. Miami university lät oss gästvänligt nog utnyttja deras faciliteter och ett gym med 20 podier och svenska vikter från Eleiko vittnar om resurser och bra träningsmöjligheter. Vi bodde i en lägenhet på South Beach och åkte GPS- utrustad Ford Mustang när vi transporterade oss, det var mycket Amerika på en gång, mycket bra! GPS- makapären kunde för övrigt tala svenska…eller man förstod åtminstone oftast vad den menade. Man hade dock inte bemödat sig med att läsa in några stavelser varför vi under de två första dagarna skrattade gott åt damen i apparaten, för att därefter istället vilja strypa henne, innan vi glädjande nog hittade volymratten. Jag skulle gärna dela med mig av själva upplevelsen de två första dagarna men som ni förstår blir illustrationen inte lika lustifik i skriftspråk. Annars kännetecknas Miami av onödigt stora och lika snygga, och troligen också dyra bilar, implantat, en hiskelig blandning människor och att det händer saker och är en väldig puls hela tiden. En dag var det VM i hästpolo för klubblag på stranden samtidigt som ett antal flygplan ven förbi med RBK reklam. När upphetsningen över detta lagt sig blev det ett väldigt oväsen från 30-talet sportbåtar, modell Miami Vice, som ackompanjerade av nästan lika många helikoptrar, tävlade genom att göra otaliga vändor i full kareta cirka 200m utanför oss. Det var också coolt att se badvaktstornen man sett på TV. Till skillnad från badvakterna såg de precis ut som i Hasselhoffs Baywatch.

Vi var på basket i American Airlines Arena en kväll. Åtminstone köpte vi biljetter för att se regerande NBA- mästarna Miami Heat spela. Men vi fick mycket mer än så. Det bjöds folkfest och det var helt magnifikt. 17 000 personer som dansar och hejar till bra musik och grymt coola videoskärmar medförde en stämning jag sent kommer glömma. Här har vi lite att lära i Sverige men jag är rädd för att det inte skulle hjälpa, det handlar om öppenhet tror jag…   

Detta inlägget skrevs lördag, 5 maj, 2007 at 21:27 och har kategoriserats under Personligt. Du kan följa eventuella kommentarer via RSS 2.0. Du kan själv skriva en kommentar, eller göra en trackback från din egen site.