Jaha…igen…   http://www.finspong.se/1900/utbildn/nyhemsskolan.htm                                          Jag, Linda, Per………hahaha

Jaha…  http://www.finspong.se/1900/utbildn/viggestorpsskolan.htm                                         Jag, Per och Robert liksom…  

Läste i tidningen häromdagen om en jetstråle någonstans i universum. Jetstrålen mynnade ur ett svart hål och hade skjutit sönder en galax. Enligt wikipedia är en galax:  Galax (från grekiskans galaxi’as (ky’klos) – “mjölkringen”) är en stor ansamling av materia, som stjärnor, gas, stoft och förmodad mörk materia sammanbunden genom gravitation.  Denna stråle var unik endast för att det var första gången någon på Tellus lyckats fotografera detta fenomen. Sådana här saker händer tyligen ibland. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän jag på kvällen såg reportaget om jetstrålen på Rapport. Jetstrålen var tydligen ungefär 20 ljusår lång. Jag har lärt mig att 1 ljusår är detsamma som sträckan ljuset hinner färdas på ett år. Ingen vanlig jetstråle, tänkte jag. Ingen liten jetstråle, tänkte jag sen. När jag senare i reportaget fick veta att händelsen inträffade för drygt 1 miljon år sedan och att det var först nu vi kunde fotografera den förstod jag också att universum måste vara ganska stort, oerhört stort. Tanken på att vi skulle vara ensamma i denna oändlighet är ju nästan löjlig. 2008 närmar sig och det har blivit dags för människan att besöka Mars. Wow!

Igår griljerade jag en fantastisk julskinka från Nästgårds (företaget som gör skinkan heter så, det var alltså inte grannens skinka). Det är oerhört gott med julskinka.

Mina spikskor börjar rosta ihop. Endast en gång har de förärats mina fötter sen Finnkampen. 3×60m och några frivändningar senare hade jag blivit varse att det kanske inte gör så mycket, samt att jag troligen ställer upp i fler SM- tävlingar i friidrott. 20 timmar/ vecka har förbytts med 2,5 timmar/ vecka med fotbollsspel. Det är kanonkul och jag längtar redan lite till sommaren.  

Imorgon blir det stora julklappsjakten. Mycket mysigt och skönt att vara ledig!

“Be kind to your inplants, Run Easy!”

Jod Gul, vina männer!      

Visst är det så. Lorenzo Nesi ringde mig för friidrott.ses räkning för någon vecka sen. Resultatet ser ut så här och jag gillar det. Tack!

För åttonde och troligen sista gången får jag äran att än en gång försvara de svenska färgerna i Finnkampen. I helgen smäller det igen på Ullevi och jag ska slåss om poängen på 100, 200 och 4×100m. Det lär bli tufft och sprintgrenarna blir som vanligt mycket viktiga. Gör ju i och för sig bara det hela ännu mer spännande…hoppas undertecknad kan ta sig samman en sista gång dock… 

Nästa helg är det igen tid för den, för oss, nya traditionen Tjurruset. Vårt lag, “Hellre snabbt än 10 i skogen” har i år växt från 5 till 11 personer. Ser fram mot detta spektakel som innebär en helhelg med goda vänner. Funderade ett tag på att lägga ut laguppställningen här men…jag bara funderade som sagt…

Friidrotts- VM borde ägnas mer utrymme än såhär men jag låter borde stå åt sidan en stund till och nöjer mig med att nämna storheten i den svenska Shinkansens prestation. Det är stort, liksom! 

“Run at the speed of chat. Run Easy.”

Tro nu inte att jag fortfarande tror att det är snart. Jag vill bara försöka hålla det jag lovar i den mån det går.   

Så alltså, till den utlovade skildringen om Formia. Formia är beläget på Italiens västkust, ganska precis halvvägs mellan Rom och Napoli eller Napoli och Rom. Det var tredje gången jag besökte Formia och den olympiska träningsanläggningen CONI. Precis som vid de två tidigare tillfällena infann sig lugnet direkt i samband med att jag klev av tåget på stationen i den lilla staden med cirka 45 000 invånare. Jag tror lugnet kommer av många saker. Alla verkar väldigt tillfreds med sin tillvaro och skillnaden mot Sverige märks tydligast bland de äldre. I Formia lever man tills man dör och inte tills man blir gammal. Försök att ta en “Cappucho” med en kvartett pratglada och till synes lyckliga pensionerade herrar på torget i din svenska stad. I Formia tar man hand om de gamla och de blir ett trevligt inslag på stadens caféer. Nu var det dock bara en i den italienska kvartetten som talade begriplig engelska men att döma av de andra herrarnas miner var de minst lika pratglada. Visst lärde vi oss en hel del om Italien och framförallt Formia under de två timmarna på Caféet. Den pensionerade italienska herrn som talade begriplig engelska har jag tyvärr glömt namnet på men det var ganska nära det svenska Leif vill jag minnas. Det om det, det om Formia och en skillnad.

I morgon ska jag åter ut på vägarna. Sundsvall bjuder medvindstävling under tisdagen och dagens 120m- lopp bådar gott inför trippen norröver. Måndag och onsdag blir det många mil i bil och på torsdag är det tävling igen, Götagalan på hemmaplan.       

Jag ska snart berätta för Er om Formia där jag nu befinner mig men först ska jag introducera er för en av sommarens stora “springafort”- relaterade begivenheter. I fantastiska Sundsvall bjuds löpning i vindens riktning varför hela svenska sprinteliten redan aviserat ett uppdykande på Sundsvall Windsprint den 24 juli, två dagar innan Götagalan!   

Hemkommen från USA för en vecka sedan och jetlaggen har äntligen lämnat min kropp (eller vad säger man?). Hursomhelst är jag inte LIKA trött längre. USA var över förväntan och vid sidan av alla vardagliga intryck och upplevelser ett bra ställe att träna på. Miami university lät oss gästvänligt nog utnyttja deras faciliteter och ett gym med 20 podier och svenska vikter från Eleiko vittnar om resurser och bra träningsmöjligheter. Vi bodde i en lägenhet på South Beach och åkte GPS- utrustad Ford Mustang när vi transporterade oss, det var mycket Amerika på en gång, mycket bra! GPS- makapären kunde för övrigt tala svenska…eller man förstod åtminstone oftast vad den menade. Man hade dock inte bemödat sig med att läsa in några stavelser varför vi under de två första dagarna skrattade gott åt damen i apparaten, för att därefter istället vilja strypa henne, innan vi glädjande nog hittade volymratten. Jag skulle gärna dela med mig av själva upplevelsen de två första dagarna men som ni förstår blir illustrationen inte lika lustifik i skriftspråk. Annars kännetecknas Miami av onödigt stora och lika snygga, och troligen också dyra bilar, implantat, en hiskelig blandning människor och att det händer saker och är en väldig puls hela tiden. En dag var det VM i hästpolo för klubblag på stranden samtidigt som ett antal flygplan ven förbi med RBK reklam. När upphetsningen över detta lagt sig blev det ett väldigt oväsen från 30-talet sportbåtar, modell Miami Vice, som ackompanjerade av nästan lika många helikoptrar, tävlade genom att göra otaliga vändor i full kareta cirka 200m utanför oss. Det var också coolt att se badvaktstornen man sett på TV. Till skillnad från badvakterna såg de precis ut som i Hasselhoffs Baywatch.

Vi var på basket i American Airlines Arena en kväll. Åtminstone köpte vi biljetter för att se regerande NBA- mästarna Miami Heat spela. Men vi fick mycket mer än så. Det bjöds folkfest och det var helt magnifikt. 17 000 personer som dansar och hejar till bra musik och grymt coola videoskärmar medförde en stämning jag sent kommer glömma. Här har vi lite att lära i Sverige men jag är rädd för att det inte skulle hjälpa, det handlar om öppenhet tror jag…   

Som sprinter gillar man av förståeliga skäl våren eller “the spring” som årstid. Idag presenterade sig 2007 års upplaga för mig på ett alldeles fantastiskt vis. Jag älskar att åka bil och sjunga till hög, bra musik. Lägg därtill en strålande sol som sprider sitt ljus över ett vackert och lätt snöklätt landskap och ni förstår att jag njöt i fulla drag av min tur- och returresa till Malung idag. Den molnfria himlen medverkar till ett öppnare sinne och eventuella gråa tankar flyr bort för en stund.

Welcome spring!

Alla hjärta dag – Valentines day
Visst är det vackert, en dag för alla hjärtan, en dag för alla vi tycker om.

Slängde ut en fråga i Våxnäshallen idag angående Valentines Day. Varför heter det så och hur har traditionen uppkommit? Jag hade inga förväntningar på svar så visst var det med viss förvåning jag mottog svaret från Niclas. Valentine var tydligen namnet på en man inom kyrkan för länge sedan som vigde folk som inte hade fått tillåtelse av de som bestämde. (glasklart, ungefär så)

Vidare tycker jag att All Hearts Day skulle vara ett mycket bättre och finare namn på denna dag. Visst var det fint det Valentine gjorde men jag gillar för en gång skull den svenska tolkningen bättre.

Fick också ett lite suspekt inlägg i min gästbok idag.